Syragropar och andra aktiviteter i Forsmarks skogar
Karin Willén och Carl Johan Eriksson
Molekyl gallery, Malmö maj 2026
I den här utställningen utgår vi från miljön vid Forsmarks kärnkraftverk i norra Uppland. Urberget under skogen där vi gräver syragropar och kokgropar ska innesluta ett förvar för svenskt uttjänt kärnbränsle i framtiden. Området är naturskönt med närhet till havet. Det är bevuxet med skog i olika stadier av mognad för avverkning och glest befolkat av människor. De kalkrika jordarterna ger en rik förekomst av orkidéer och djuren är typiska för svensk natur – rådjur, älg, örn, havsfågel, hare och tjäder. Här finns också den mer sällsynta gölgrodan och det återinvandrade vildsvinet.
Utställningen “Syragropar och andra aktiviteter i Forsmarks skogar” bygger på kokboken med nästan samma namn. Vi återkopplar till äldre, ursprungliga matlagningsmetoder i ett försök att närma oss platsen och de komplexa frågeställningar som är kopplade till den.
Vid de arkeologiska utgrävningarna i Uppland 2002–2006, som genomfördes i samband med bygget av den nya sträckningen av E4:an, hittades mängder av kokgropar, de äldsta från stenåldern. Arkeologerna hittade också gropar som användes för kylning och troligen också för att syra mat. I en sådan grop hittades en kruka från 1600 f.Kr. med rester av komjölk och växtfett i botten. Man tror att krukan kan ha använts för att lagra eller tillverka syrad mjölk eller örtkryddad yoghurt.
Skogen runt Forsmarks kraftstation framstår som vilken svensk skog som helst, men lite varstans syns djupa borrhål med uppstickande rör och olika tekniska installationer. Rören kom till i samband med en omfattande platsundersökning utförd av SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB, för att säkerställa berggrundens kvalitet som plats för ett slutförvar. Här byggs nu slutförvaret för radioaktivt avfall från Sveriges kärnkraftverk. Planen är att kärnsoporna ska lagras säkert och svåråtkomligt för människor i minst 100 000 år.
Kulturgeologen Johan Redin skriver i efterordet i Kokgropar och andra aktiviteter i Forsmarks skogar:
“Långt ovan oss och under oss lever också en sol. Den galaktiska solen är en stjärna, ett obeskrivligt stort kokande töcken som genom sina fusioner skapar en temperatur på 15 miljoner °C. Hon är ren energi. Inuti vår planet har vi ett korn av henne, en kärna. Jorden är bokstavligen i grund och botten en enda stor kokgrop. Drygt 500 mil under våra fötter kokar järn och magma i ett infernaliskt glödgande kaos som håller 5 000°C…Jordens hjärta är oss fjärran, därför uppfattar vi också att jordens liv försiggår på dess tunna hud och i biosfärens samspel mellan mark och himmel.”