Exkursioner 3
Maskinhuset, Grängesberg
Utställning Det är bara tiderna som förändras
Curator: Maria Backman
Video, ljudspår, bord med personaltidningar från 1960-talet för skogsbolaget Korsnäs Marma AB
Text: Paulina Sokolow
Vi rör oss framåt genom en skog. Träd, rötter, en och annan vitsippa avslöjar årstiden, plötsliga diken, stubbar och stenbumlingar. Det ovana ögat ser ungefär vad som förväntas att se i en skog. Men det man inte vet, det ser man inte. Ett mer vant öga identifierar nygallrad ung skog, markberedda hyggen, granplantering, och äldre sparad skog.
Vartefter vi färdas framåt i landskapet ändrar det karaktär. Inte för att det skiftar i utseende, utan genom berättelserna som rullas upp, bit för bit. Olika mansröster avslöjar skiftande åldrar och marken går från att vara uppdelad i mindre skogsvaktarområden med sagolika namn, övervakade av gubbar som kände till varenda enskild tall, till att sugas upp i allt större koncerner med huvudmän i stora städer långt bort. Människans framfart i skogen intensifieras vartefter efterfrågan på massa rusar. Handens arbete förbyts i allt större maskiner och fordon.
Utöver att redogöra för de olika skiftena som skogsbruket gick igenom, kretsar rösterna kring en särskild person, Paul Willén, jägmästaren och konstnärens pappa, förvaltare av Korsnäs Marmas skogsinnehav på Hållnäshalvön i Norduppland på 1960-talet. Historier berättade av dem som arbetade i skogsindustrin då, målar fram en motstridig bild av en stark personlighet med både goda och eventuellt mindre goda sidor. Framför allt kom han med andra idéer och från en annan miljö. Han hade gått högskola och utbildat sig till jägmästare. Uppdraget var att intensifiera plantering och skötsel av växande skog, och själva skördandet av skog, ta ner större arealer på kortare tid. Fram träder en bild av arbetarnas stolthet över yrket, en vilja att visa sig dugliga och duktiga inför de utbildade cheferna som tillhörde en annan sfär. I filmen intervjuas tre som i sin ungdom arbetat som skogsarbetare och de utgår från sin roll som delaktiga i familjeägda lantbruk med egen skog. Men i sprickor som gör sig glimtvis synliga. I filmen anas en dov underström av vemod inför ett allt mer effektivt och maskintungt skogsbruk.
Invid filmen om konstnärens pappa står ett bord med tidningar. Det är skogsbolaget Korsnäs personaltidning i några nummer från sextiotalet, det årtionde som såg den största och mest drastiska omvälvningen av skogsbruket, med mekanisering och hormonstörande besprutning. Karin Willéns projekt är på samma gång ett stillsamt porträtt av en pappa, berättat av personer som dottern kan ha känt som barn. Män som pratar om Paul Willén med ömhet och respekt samtidigt som deras röster berättar sin egen historia ur sitt eget perspektiv, från sina liv och professionella roller. Samtidigt utgör Boreal Exkursion en klarsynt uppgörelse med en industri som exploaterat naturen på ett sätt som inte kan benämnas som något annat än brutalt.