Kokgropar och andra aktiviteter i Forsmarks skogar
Kokbok JonBrunbergForlag 2019
Medförfattare kosntnär Carl Johan Erikson, efterord av filosofen och kulturgeologen Johan Redin
Recept för tillagning och förvaring av mat i markytan ovanför planerat slutförvar av kärnbränslesopor.
Ur Johan Redins text:
Jag talar medvetet om sömn och minnen, snarare än de gängse begreppen förvaring och avfall. Se dig om i stadsrummet efter allt skräp som inte ligger i papperskorgarna, utan i buskagen, vecken, parkerna, vid trottoarkanterna. Vänd blicken mot dikeskanten längs motorvägen, mil efter mil av just minnen av oss i form av uttjänta förpackningar av plaster och metaller, det vill säga av olja vi pumpat upp ur havsbottnar, malm och nickel vi brutit fram ur jättelika grottsystem. Det är en produktion som många av oss slipper se, liksom vi också slipper se skräpet när vi väl har kastat bort det, vilket egentligen bara innebär att det lämnar vårt synfält...'
Långt ovan oss och under oss lever också en sol. Den galaktiska solen är en stjärna, ett obeskrivligt stort kokande töcken som genom sina fusioner skapar en temperatur på 15 miljoner °C. Hon är ren energi. Inuti vår planet har vi ett korn av henne, en kärna. Jorden är bokstavligen i grund och botten en enda stor kokgrop. Drygt 500 mil under våra fötter kokar järn och magma i ett infernaliskt glödgande kaos som håller 5 000 °C, en glöd som är svår att föreställa sig när man blickar ut över den kyliga grönländska inlandsisen, men övertygande när man står inför ett aktivt vulkaniskt landskap. Jordens hjärta är oss fjärran, därför uppfattar vi också att jordens liv försiggår på dess tunna hud och i biosfärens samspel mellan mark och himmel.
PRESSRÖSTER
Prisbelönt vinnare i Måltidsakademins Årets svenska måltidslitteratur 2019, kategorin livsstilslitteratur
Kärnfull konstkokbok
av Ulrika Stahre i Aftonbladet 6 nov 2019
"Det är lätt att tycka om Kokgropar. Efterordet av Johan Redin är en poetisk och kunnig reflektion över jorden och dess tunna skorpa. Över den oöverblickbara tid som kärnbränsle ska förvaras för att ladda ur. Är det 100 000 år, 1 000 000? Det är omöjligt att föreställa sig. När de två konstnärerna gräver ner en gryta med sjömansbiff och låter den puttra under jord i sin kokgrop någon timme, är det en sorts motståndshandling. Både i relation till en rutten kärnkraftsmodernitet och till kokbokens larviga estetik."
Ödesmättad kokkonst
av Eira Langaas i Cora nr 59 2020
"I båda böckerna låter konstnärerna den kringliggande naturen vara fokus för en kulinarisk och konstnärlig undersökning. Formatet känns nytt då man har valt att förena det praktiska som karakteriserar en kokbok med ett underliggande teoretiskt-ideologiskt ledmotiv, kärnkraftsfrågan. Det motstridiga i böckernas form, approprieringen av kokboken och inte mist böckernas efterord som inkapslar de tankar som läsaren har haft med sig genom boken bidrar med insiktsfulla reflektioner och väcker brännande frågor om matens ursprung och naturens framtid. ... I böckerna finns också en önskan om att återknyta till naturen. De okomplicerade recepten kräver egentligen inget mer av läsaren än en närvaro i naturen och ett tålamod som känns uppfriskande i en jäktad samtid."
Snabba tankar vid kokgropen
av Axel Andersson/Absolut Farmakon, 15 dec 2019
Kokgropar och andra aktiviteter i Forsmarks skogar (Jon Brunberg Förlag) har en grafiskt avskild undertitel på framsidan: ”En kokbok”. Och visst är det en kokbok som varligt, snarare än parodiskt, förhåller sig till genren. Det tillagade har en prometheisk dimension som knyter kokandet till människoblivandet och tekniken. Det är också genom att laga mat över eld som vi rent faktiskt kan skapa så mycket energi att vi, till skillnad från grannarter som de stora aporna, inte måste spendera nästan hela dagen med att tröstlöst äta. Som Gaia Vince skriver i den nya boken ”Transcendence” är elden en ”extern mage”. En grop i marken (som vi kan låta sköta sig själv) istället för en grop i kroppen (magen).